Nu är den första av fyra terminer i utbildningen avklarad, och jag har haft sommarlov i tre dagar. Det är inte utan att jag saknar tempot, seminarier och grupparbeten. Märkligt hur snabbt man kan vänja sig vid intensiteten – och hur tomt det plötsligt kan kännas när den avtar.

Slutspurten var kursen Marknadsföring och försäljning, och ett grupparbete där vi skulle ta fram en kampanj för en valfri plats i antingen Västernorrland eller Jämtland-Härjedalen. Vår grupp tog oss an lilla Lillhärdal – en ort som få hört talas om, men som växte i både charm och själ ju mer vi grävde. Vår slogan blev: ”Göm dig som Garbo.” En blinkning till Greta Garbo, vars staty finns i de djupa skogarna i närheten, och en påminnelse om värdet i att dra sig undan ibland.

I fredags var det ju midsommarafton, och den firades med familjen i Särna. Inte så långt från Lillhärdal, så sambon och jag tog en utflykt till statyn som står mitt i skogen en bit väster om orten. Den är rest till minne av den legendariska och tillbakadragna Greta Garbo. ”Finally I’m alone”, sade jag in i kameran och skickade en filmsnutt till mina klasskompisar som varit med i kampanjarbetet. Ett slags cirkelslutning – och kanske början på något nytt.

Hur som helst, det har varit en extremt rolig och lärorik vår, med många nya insikter. De kurser jag hittills läst är • Besöksnäring & upplevelseindustri • Affärsmannaskap • Kommunikation, Ledarskap & medarbetarskap • Projektledning i en digital värld och nu senast • Marknadsföring och försäljning.

En del har varit bekant, annat helt nytt. Några kursmoment har triggat både självtvivel och nyfikenhet – men framför allt har de väckt lust. Lust att lära, skapa, bygga.
Det jag tar med mig mest av allt är att jag är otroligt glad att jag hoppade på den här utbildningen. Den är precis rätt för mig och det jag vill göra. Den ger mig verktyg som får min affärshjärna att blomma ut, min kreativitet att sjunga – och idéerna att skjuta fart i helt nya riktningar.

Nåväl, nu när tempoväxlingen är högst märkbar – från 120 till ungefär 45 – har jag börjat fundera extra mycket över LinkedIn. Hur kan jag använda plattformen mer aktivt? Vad vill jag egentligen dela?

Att nätverka är något jag tycker är väldigt värdefullt, och det är faktiskt ganska kul att surfa omkring bland alla inspirerande profiler. Det känns som att jag blir lite klokare för varje frukostscroll. Samtidigt fastnar jag lätt i frågan: Vad ska jag själv fylla min profil med?

Det är ju rätt så trevligt att bara scrolla omkring med en macka i handen och fundera. Men – ska jag posta något halvdant bara för att hålla mig "uppe i flödet"? Eller ska jag luta mig tillbaka och i stället fundera på vad jag faktiskt vill bygga upp – både i mitt nätverk och i mitt företagande?

Jag har inte riktigt landat i svaret än. Men jag tänker att sommaren får vara en sådan tid. För reflektion. För återhämtning. Och för ett och annat inlägg skrivet i skuggan av en tall.

Och du, om du är här inne trots att det är sommar – berätta gärna om:
Vad vill du ge plats för just nu?
Vad skulle du vilja se mer av på LinkedIn?

Tills dess – glad sommar!