Semester betyder paus, att få koppla av och bara vara. Samtidigt samlar man på upplevelser och intryck för att göra något vettigt med sin ledighet och för att fylla på banken för fina minnen att plocka fram och tänka på när snöflingorna yr och man fyller vardagen med jobb.

Men när man som jag är mitt i en utbildning till affärsutvecklare inom besöksnäring är det väldigt svårt att helt koppla bort det där filtret jag numera bär omkring på. Det där som gör att jag iakttar och analyserar midsommarfiranden, campingar och buffébord med ett sorts tyst ”Hur funkar det här egentligen? Och varför?”

Det här är vad vi hittills har gjort.
Första trippen gick till Särna, med sitt traditionella midsommarfirande vid Gammelgården. Det är så otroligt genuint och precis som ”det ska vara”. Det är så självklart autentiskt, inte påklistrat eller förpackat – det bara är. Och det är kanske därför det funkar så bra. För det finns något väldigt vackert i det som inte är tillgjort eller fabricerat för att locka turism. Upplevelsen bär sig själv och gästen får känna sig som en del av något, snarare än som publik till en show.

Andra trippen gick till Öland och till Sandbybadets camping. Vi hyrde en fyrbäddars stuga, med enkelt pentry och vatten i kran på fasaden och wc och dusch i servicehuset. Det som slog mig är att det är otroligt välskött. Servicehusen är ständigt rena, det putsas på detaljer (som till exempel förbättringsmålning av cementkrukor med planteringar), personalen är vänlig och rutinerna är noggranna. Här har de förstått grejen med att detaljerna bygger helheten och att hållbarhet är ett resultat av kontinuerlig skötsel! Väldigt inspirerande och en påminnelse om att ”göra jobbet” oftast slår att ”snacka stort”.

Tredje trippen – en 36-timmars kryssning till Helsingfors. En klassiker. Men här blev min inre affärsutvecklare lite mer kritisk.
Vi hade bokat middagsbuffé och frukostbuffé x 2 i förväg, men det kändes lite som att utbudet var lite småtrist och inte så omfångsrikt. På middagsbuffén hade jag gärna sett fler roliga vegetariska alternativ och även fler alternativ av kött.
Underhållningen, den vi tog del av, bestod av flera olika brittiska alternativ som aldrig riktigt lyfte. Och då tänker jag: Hur ofta utvärderar man egentligen sin produkt ifrån verklig gästnöjdhet? Eller kör man på med samma koncept i tio år och hoppas att det håller?

Det är inte kritik bara för att få kritisera – vi hade en fin tur och jag är tacksam för upplevelsen. Men den väcker frågor, sådana viktiga som jag tar med mig vidare i min utbildning och mitt framtida arbete:
• Hur skapar vi upplevelser som är både genuina och genomtänkta?
• Hur kan små verksamheter briljera där större organisationer fastnar i mallar?
• Hur undviker vi att bli hemmablinda för det egna utbudet?

Semester är inte strategi, egentligen. Men ibland – när man minst anar det – så får man syn på saker som gör skillnad. Och det är väl så affärsutveckling börjar. Vid en tjärdoftande gammelgård i norra Dalarna, i ett välstädat servicehus på Öland eller på ett fartygsdäck på Östersjön, med en affärsutvecklarhjärna som inte riktigt vill stänga av och en kunskapsbank som bara fylls på.

Och det där med att ha semester och koppla av. Det uppskattar jag. Men jag är lika glad för att min hjärna inte bara älskar vackra vyer och att ta del av genuina upplevelser – utan också vägrar att stänga av den affärsutvecklande och analyserande delen, för den är minst lika underhållande.